Jag hör till den där skaran som blir glad och entusiastisk över många saker som jag ser och hör i min yrkesroll. Det kan vara allt från kloka reflektioner i en blogg eller artikel till något som sägs och framför allt görs. Det vet ni som känner mig
Jag skulle lätt kunna rada upp flertalet bloggare som inte bara ger inspiration utan också kunskap. Det tänker jag också göra men det kommer lite framöver. Just nu är det dock mest intressant att följa Värmlands utveckling på nära håll.
Det görs bra saker. Ganska många bra saker. Frågan är dock om det gör någon skillnad? Det hålls möten efter möten och levereras rapporter, artiklar och åtgärdsprogram men det är ju som när en person slutar röka. Och börjar igen. Grundproblemet är kvar. Rökaren tänker, nästa gång ska jag sluta. På riktigt.
Jag tänker att så är fallet i Värmland just nu. Efter nästa möte så hittar vi lösningen. På riktigt.
Liksom rökaren måste förändra både tanke (attityd) och beteende för att uppnå sitt mål med att sluta röka så måste Värmland också ändra beteendet. För man vet ju att Tillväxten saknas och att vi är bäst på fruimport
Vi kan inte tänka bort det faktumet. Det måste åtgärdas och helst utan att släppa ballonger till himlen. (ja, man gjorde faktiskt det)
Som sagt, det görs väldigt många bra saker och jag är säker på att folk är redo. Men vad är problemet då?
Vi saknar…samverkan, samverkan och samverkan.
Är det inte dags att ordna en visuellt synlig arena för företagare mitt i centrala Karlstad nu? En liten butik där framåtlutade tjänstemän från olika organisationer återfinns olika dagar i veckan. Några mobila arbetsplatser där man kan komma in, ta en kaffe och jobba någon timme? Det behöver inte vara stort eller flashigt. Bara det finns. Bara det finns en gemensam arena där produkt och tjänsteföretagare kan mötas. För att inte tala om alla ”självanställda” som gömmer sig på kontoret därhemma.
Det är samverkan och då händer bra saker! På riktigt.
Så tänker jag.
Soliga Hälsningar
Li

Jag minns så väl när Tore ritade bilar på tavlan och skulle förklara hur man räknade ut kilometer i timmen. Även om jag inte fattade speciellt av innehållet så minns jag den pedagogiska briljansen. Kanske är det på grund av Tore som jag ibland tror att jag är Colin McRae 

Jag har funderat mycket på åldergränser i näringslivet på sistone. Ibland är det som att stöta emot en osynlig barriär. Man går liksom inte hem i stugan och jag funderar på om man måste vara superhjälte för att komma vidare.
Jag har en gammal artikel liggande på mitt skrivbord. Den delar plats med kom-ihåg lappar, visitkort, hörlurar, kvitton, vatten och lite annat. Till synes ett stökigt skrivbord men jag vet exakt var artikeln ligger. Idag tog jag fram och tittade på den igen.
