ag är så full av förundran då jag idag mötte en modig chef. Jag är konsult och hon är chef och vi har under en tid samarbetat vad gäller hennes verksamhet. Hon har visat stor kompetens och ett stort engagemang för sitt ansvarsområde. Vår relation kännetecknas av ömsesidig respekt och ett och annat skratt.
Hennes anvarsområde som chef har kännetecknats av hög kompetens och driftssäkerhet som ändå har gått kräftgång pga ett generellt bristande ledarskap och mångårigt kulturellt problem inom den organisation vi rör oss i.
Mitt under mottagandet av nya ansvarsområden och anläggningar så väljer hon att sluta och jag gillar det.
Hon är en modig chef och en ännu större människa. Hon tar sitt ansvar då hon inte längre kan tillföra något till den egna verksamheten. Hon har insett efter 7 år på samma post att det finns mer att ge, på andra ställen, där man också kan få.
Tänk om fler chefer vågade inse att man är inte oumbärlig och att det finns andra som tar tillvara på ens kompetens. Tänk om fler chefer vågar ta beslut som inte bara förändrar deras eget liv utan också ger den haltande organisationen en chans att inhämta nytt blod och friska idéer.
En del kanske anser att hon smiter från sitt ansvar. Det gör inte jag.
Hon är min hjälte idag!
