För snart 6 år sedan åkte jag iväg på mitt livs äventyr. Det var sommar och jag hade precis tagit examina, startat upp JCI Umeå och jobbade på parken. Jag minns så väl när mobilen ringde. Jag och kompisen Niklas satt i den gamla park-bussen körandes på E4:an i höjd med I20. Det var en kille från JCI Göteborg tillika Deputy President JCI Sverige som ringde och undrade om jag inte borde gå European Academy. JCI´s bästa ledarutbildning.
Wow, sa jag och tyckte det lät spännande. Även om jag knappt förstått vidden av vad JCI var för något så kände jag mig lockad av att tillbringa 4 dygn i Göteborg med 70-talet ledare från hela Europa.
Jag åkte iväg och kom hem lite lyckligare, lite starkare. Det var bara början på min resa som ännu fortsätter.
Det jag vill berätta är att en av tränarna (fantastiska Reeza) lärde mig något väldigt viktigt.
Under en sommarkväll i Göteborg tog jag tillfället i akt och gick fram till Reeza och tackade han för all kunskap och inspiration som han förmedlade under träningarna (jag var faktiskt ganska nervös). När Reeza då ser på mig med värme i blicken och säger (på engelska) ”Tack, men jag vill faktiskt tacka dig” (ännu mer nervös) ”när du lyssnade så aktivt på träningarna blev jag ännu mer inspirerad, så tack själv”. (wowww…shit, han tyckte att jag var viktig).
Det var den vackraste och coolaste och snyggaste återkoppling jag någonsin fått. I den stunden förstod jag verkligen hur viktigt det är att som ledare se, men inte synas.
Reezas fantastiska förmåga att få andra att växa är något jag bär med mig och försöker också använda mot andra jag möter.
Under veckan som gick blev jag blir uppringd av en tidigare kursdeltagare som tackade ödmjukast för kunskap och inspiration under ett långt och glatt samtal. Mitt hjärta blev varmt och i mina minnen åkte jag tillbaka till sommarkvällen i Göteborg. Jag känner mig stolt och glad över att jag inspirerat andra människor och att de förstår vikten av återkoppling.

När fick du någon i din närhet att växa senast?
Kram! <3

