I en tid då folk hysteriskt funderar på Reinfelts förslag om att folk kan få välja om de vill arbeta till 75 år, tänker jag på Arne. Han gjorde avtryck på min uppfattning om hur äldre yrkesverksamma människor tänker.
Arne är en man i 70 års åldern som jag hade äran att arbeta med i ett projekt. Inget konstigt med detta förutom att Arne var en av de få män som sa ”tror du att ditt sätt fungerar så gör vi så”. Vid den tidpunkten hade jag precis förhandlat om mitt delprojekts vara eller icke vara. Med andra män som sa ”jag förstår att du tänker annorlunda”.
Lite misstänksamt funderade jag om Arne verkligen menade vad han sa.
Tiden gick och Arne gav mig verkligen fullt stöd. De andra männen lirade med diverse härskartekniker men Arne stod kvar. Projektet varade i ca 2 år och jag och Arne kom att utveckla en vänskap som jag värdesätter högt. Han delade frikostigt med sig av kunskap och erfarenheter samtidigt som han lyssnade på mina 35 år yngre ideér. Arne är ett perfekt exempel på Affärsmässigt uppträdande, enligt min subjektiva bedömning.
Jag nådde projektmålen. Med facit i hand vet jag vad som kunde gjorts annorlunda men det är alltid lätt att vara efterklok. Under några av de sista dagarna på projektet frågade jag Arne var han skulle ta vägen sedan, om han skulle varva ner och vara hemma mer? (han var ju trots allt 70…)
Arne svarade med ett leende: ”Nej, vet du vad! Alla mina vänner pratar om sjukdomar, golf och promenader när de ses. Jag brinner för att möta andra människor. Att förmedla kunskap och utveckla arbetssätt. Jag måste fortsätta ett tag till, det är roligt och jag vill det”
Fantastisk svarade jag och log inom mig själv. Arne har arbetat hårt och mycket. Han har tillbringat många timmar borta från sin familj. Trots det ville han fortsätta och jag vet ju att han är i full gång även idag.
Jag hoppas jag blir som Arne när jag blir stor. Eller kanske rallyförare…
Vad ska du bli när du bli stor?
