För mig själv
2012
Det låter kanske inte klokt att skriva ett blogginlägg för sig själv men just nu är det precis vad jag behöver. Det har varit tyst på bloggen ett tag för jag försökte träna min introverta sida. Den sidan är näst intill obefintlig så nu fuskar jag och skriver ett blogginlägg adresserat till mig själv men publicerat i cyberrymden.
För jag behöver påminna mig själv att det är okej att göra grejer för mig själv. Upprinnelsen till detta var att jag tidigare i våras fick ett sjukdomsbesked som vände upp och ner på hela min tillvaro. Efter en tids kraftig smärta och enorm trötthet tvingade jag mig iväg till läkaren. Där fick jag ganska snabbt besked att jag fått en sjukdom som heter Endometrios…”och det är ju inte som en förkylning”, som doktorn sa. Endometrios är en komplex sjukdom som drabbar ca 200 000 kvinnor i Sverige per år. Symptomen är cystor/härdar som kan blöda ut i buken och ge upphov till kraftiga inflammationer och smärta, vanligen i samband med menstruation. Det är inte PMS. Det är mycket värre. Läs gärna mer om sjukdomen.
För mig som försökte arbeta bort en åkomma som inte bara gör jävligt ont, den är kronisk också, innebar detta ganska stora förändringar i livet. När jag fick min operationstid snabbt insåg jag att jag levt ett liv som var allt annat än hälsosamt. En ganska skön men riktigt tung insikt för det handlar inte om att allt blir bra, bara jag löptränar.
Jag löptränar (och jag älskar det) men det är också viktigt med en sund kosthållning, dricka ordentligt med vatten och vara medvetande och närvarande. En riktig klyscha till mening som helt plötsligt blev verklighet. Eftersom att jag äter mycket värktabletter så är det en förutsättning att äta rätt. Annars fixar inte magen det. Och så vidare…
Den tunga insikten kom också i att jag använt mitt företagande och min professionella roll till att fly från mig själv under ganska många år. Under den flykten prioriterade jag aldrig mig själv. Det har jag i och för sig vetat om ganska länge också men valde att inte ta den fighten. När jag dock fick provsvaret att jag inte har cancer så blev det ändå lite mer…svart på vitt. Det finns ju bara en av mig. En av mig som är mamma till två underbara döttrar och fru till en fantastisk man.
Därför skriver jag detta blogg inlägg till mig själv. För att påminna mig om att en, just nu, lite suddig självbild kommer att bli stark igen. Jag är omgiven av fantastiska människor som delar med sig av klokheter och roliga påhitt och det är allt jag behöver. Samt lite semester. För trots denna vändpunkt i livet kommer jag att fortsätta arbeta med de hjärtefrågor jag redan driver. Webbaserade utbildningar, värdegrund, mångfald och sådant som jag tror kan göra världen lite bättre.
Vi möts igen till hösten! Lite snyggare, lite klokare…
Ps…det känns skönt att skriva ett blogginlägg för mig själv. Lev å må <3
Följ via RSS